Beck 15(2001)

Han döljer en hemsk sanning, en sanning han inte kan få ut... Han skriker om hjälp. Men för döva öron... Ett lik, en misstänkt, två offer... Modern till autistiske Jack, Mona Svensson, hittas mördad i sitt hem. I husets gillestuga sitter Monas elvaårige svårt handikappade pojke med mordvapnet – en lampa av stål – i handen. Jack klarar inte av att kommunicera med den upprörda omgivningen och slutar också upp med sin enda favoritsysselsättning – teckningen. Men döljer han inom sig en oförlöst sanning? En sanning som människorna runt honom inte vill ska komma ut... En mördad, ensamstående mamma och ett blodigt mordvapen i handen på en mycket otillgänglig pojke som inte ens experter klarar av att nå. Det är utgångspunkten i fallet för Martin Beck (PETER HABER) och Gunvald Larsson (MIKAEL PERSBRANDT). ”Pojken i Glaskulan” lägger inte fingrarna emellan i sin beskrivning av institutionssverige och låter inte publiken komma undan med en vanlig thriller. I stället sätter filmen skoningslöst fingret på urspårad sexualitet, svek och ett samhälle i upplösning.