Secretary(2002)

Annorlunda, och begåvad, hantering av ett riktigt knepigt tema. Undergivenhet och dominans, sexualitet och kärlek. Solida skådespelarprestationer och genomtänkta miljöer. Klart sevärd, en stark fyra.

Lysande! Vacker :D

Underhållande men annorlunda.

Inledningen slår an tonen: Lee (spelad av Maggie Gyllenhaal) klädd i en strikt svart dress, men med har händerna fastspända vid en stång bakom hennes nacke. Hon promenerar genom korridorerna till ett advokatkontor, och tappar några papper på golvet. Med händerna fängslade blir hon tvungen att plocka upp dem med munnen. Sedna promenerar hon obekymrat vidare. Så får vi en tillbakablick och bakgrund till öppningsscenen: Lee har efter att ha varit på mentalsjukhus återvändt till sitt barndomshem som består av en överbeskyddande mor och alkoholiserad far. Hon skaffar sig ett jobb som sekreterare på en advokatfirma hos den mystiske Edward Grey. Firman har prydligt städade kontorslokaler i en sorts 40-talsstil i bruna toner och tunga draperier vid fönstren. Där finns inga datorer i sikte, enbart anteckningsblock och skrivmaskiner. Det är i denna stilrena miljö som Lee's och Edwards's märkliga relation startar. Edward iscensätter ett möte mellan dem båda på hans kontor. Vad som börjar i en av hans sedvanliga tillrättavisningar (Han är pedant, och irriterar sig på varje enkelt misstag) övergår i utpräglad spanking. Dessa grova sexuella trakasserier och rent utav sadistiska misshandeln, träffar publiken som ett slag i magen. Men snart förstår man att ett ömsesidígt förhållande börjar växa fram. Sadomasochismen blir ett sätt för dessa två trasiga och neurotiska själar att närma sig varann. Och i och med att s/m-spelet tonas ner ju längre deras relation fortskrider, blir kärleksförhållandet också mer jämställt. Genom att Lee och Edward dessutom tänjer gränserna för uppriktigheten i sina känslor, blir Secretary en film som problematiserar och skildrar sidor av kärlek som sällan förekommer på film. Shainbergs känsliga personregi, en utmärkt dialog samt Maggie Gyllenhaals och James Spaders skådespelarinsatser gör detta till en märkvärdig och tänkvärd film, som sitter kvar i tankarn länge...