Rubén González föddes 1919 i Santa Clara. 1934 utexaminerades han från Cienfuego Conservatoire varpå han läste medicin med tanken att praktisera som läkare under dagtid och jobba som musiker på kvällarna. Men dragningen till Cubarytmen och speciellt son blev för stark och 1941 övergav han läkarstudierna för att flytta till Havanna och ägna sig åt musiken på heltid. Inom ett år hade han förenat sig med den store Arsenio Rodríguez' orkester och även spelat med Orquesta de los Hermanos och Mongo Santamaría. Han är ende nu levande, av från bör-jan tre pianister, Luis "Lilí" Martinez, Peruchín och han själv, som hjälptes åt att forma det kubanska soundet som vi är vana att höra det idag. De utvecklade även mambon, allt under influensen av modern jazz. Hans karaktäristiska pianospel tog samtidigt form under den här perioden.

Efter att ha rest runt i Panama och Argentina tillsammans med tangomusiker, återvände Rubén till Havanna där han spelade med kabaré- och klubband såsom Tropicana. I början av 60-talet slog han sig samman med Enrique Jorrín, skaparen av cha-cha-cha. Rubén stannade hos Jorrín i 25 år och när han dog i mitten av 80-talet tog Rubén tillfälligt över som orkester-ledare. Det extra ansvar det innebar tilltalade honom inte varpå han kort efter drog sig tillbaka. Han lockades dock åter in i rampljuset av Afro-Cuban All-Stars och Ry Cooder. När Rubén var på Egrem studio, satte han sig vid ett piano och spelade. Ett uppskattat initiativ skulle det visa sig. Rubén erbjöds nämligen att spela in sitt första soloalbum, 43 år efter att han tillsammans med Arsenio Rodríguez första gången gick in i en inspelningsstudio.

"Den största pianosolisten jag någonsin hört", säger Ry Cooder om Rubén González.