Holly Hunter , född 1958 i Conyers, Georgia, är en av USA:s mest framstående och respekterade skådespelerskor. Efter dramastudier vid Carneige Mellon University i Pittsburgh flyttade hon till New York i början på 80-talet för att satsa på skådespeleriet.

1982 gjorde hon debut på Broadway i pjäsen Crimes of the Heart . I publiken satt en kväll Ethan och Joel Coen . Bröderna blev överväldigade av Hunters insats och ville ha henne i rollen som Abby i Blood Simple (1984), men Hunter var redan engagerad i en annan pjäs och tvingades tacka nej. Hon rekommenderade istället sin rumskamrat Frances McDormand till rollen.

Med Coen-bröderna jobbade Hunter däremot i brödernas nästa film, Arizona Junior ( Raising Arizona , 1987). I filmen gjorde Holly Hunter sin första huvudroll, men det var med Broadcast News – Nyhetsfeber (regi James L. Brooks ) hon slog igenom senare samma år.

Filmen, där hon spelade mot William Hurt och Albert Brooks , renderade Hunter en Silverbjörn vid Berlins filmfestival 1988, samt Oscars- och Golden Globe-nomineringar. 1989 spelade Holly Hunter mot bland andra Richard Dreyfuss, John Goodman och Audrey Hepburn i Steven Spielbergs Always .

Därefter följde roller ibland annat Once Around – Mannen som inte passade in (1991, regi Lasse Hallström ), samt tv-filmer som Roe vs Wade (1989, regi Gregory Hoblit ) och The Positively True Adventures of the Alleged Texas Cheerleader-Murdering Mom (1993, regi Michael Ritchie ). De senare belönades hon med Emmy-statyetter för. 1994 sällade sig Holly Hunter till den skara av få som nominerats samma år till Oscars för både Bästa huvudroll och biroll. I Firman ( The Firm , 1993, regi Sydney Pollack ) spelade hon mot Tom Cruise och Gene Hackman , men det blev för rollen som den pianospelande Ada i Pianot (The Piano, 1993, regi Jane Campion) som Hunter belönades med Oscars-statyetten.

Även BAFTA- och Golden Globe-galorna samt Cannes filmfestival gav henne pris för prestationen. Roller följde ibland annat Copycat (1995, regi Jon Amiel), Hemma är bäst (Home for the Holidays, 1995, regi Jodie Foster), Crash (1996, regi David Cronenberg), A Life Less Ordinary (1997, regi Danny Boyle), Rodrigo Garcías Things You Can Tell Just by Looking at Her, Timecode (2000, regi Mike Figgis) innan hon återförenades med bröderna Coen i samband med O Brother, Where Art Thou? (2000).

2004 Oscarsnominerades Holly Hunter för fjärde gången för rollen som tonårsmamma i filmen Tretton (Thirteen, 2003, regi Catherine Hardwicke). Efter Nio liv har Hunter även lånat ut sin talang till The Big White (2005, regi Mark Mylod), i vilken hon spelar mot bland andra Robin Williams, Giovanni Ribisi, Tim Blake Nelson och Woody Harrelson.

I framtiden kommer Hunter att återförenas på duken med William Hurt tack vare den svenske multitalangen Johan Renck, som långfilmsdebuterar som regissör med Downloading Nancy.